Måla med mandala kan vara kul emellanåt jag har målat en del .... det finns färdiga mallar det finns också färdigt material att måla med siffror och då ska man välja siffra och då fyller man i en färg som är förutbestämd och det är inte riktigt lika kul....sen är det ju synd att teckna och måla inte egentligen har varit något som jag fastnat för eller haft som intresse, jag minns trots det en lektion i skolan i högstadiet då vi fick som uppdrag att rita något, vad vi ville och det framgick inte om vi fick lov att kalkera dvs placera en bild mot något fönster och genom tunt papper rita av ....men det gjorde jag inte, jag satt länge den lektion och jag hade bestämt att jag skulle rita något genom bild minne....och det gjorde jag....och kanske är det inte något svårt att rita av ett ansikte på en häst men jag skapa en bild inom mig och genom den bilden så blev det ett ansikte av en häst ....på något vis som jag inte idag kan förstå....jag fick en 3a på den tecknade bilden och det är nog det bästa jag har lyckats med på någon bild lektion....det fanns inslag då man skulle göra någon form av konst ,taget ur huvudet och det var också fritt hur man skapade,men man skulle ha något budskap....jag tog mina händer och ritade av dem ja...placera handen på papper och fyllde i ,först ena handen och sedan den andra handen,därefter fyllde jag i med färg och jag valde att placera ena handen emot den andra och sedan fyllde jag i den ena handen med svart färg och den andra målade jag inte då den skulle vara vit ....
Mitt budskap var att man ska vara fredlig....oavsett hur man ser ut oavsett om man har mycket saker eller fina betyg eller inte oavsett om man har arbete eller inte....så tänkte jag fredligt....och vänskap....ja och vem vill bråka egentligen....och vad bråkar man om....på den tiden så var det mycket prat i plugget om betyg....det var något som de i min klass pratade om....betyg var viktigt....och det var status....men det pratades inte om vad man ville ha som mål med fina betyg....det var bara viktigt med fina betyg och om yrken diskuterades så var det något stort....något där man tänkte sig något med tjusig status....ja så var det ju högstadiet....och varken jag eller någon visste något om världen egentligen...men ....vad ville vi egentligen...
När vi sen klev in på gymnasiet så tänker man sig att då vet vi alla när vi börjar gymnasiet...vi vet vad vi valde för inriktning, program, gymnasielinje ,men egentligen visste vi verkligen det? Betyg är ju avgörande....betyg är ofta avgörande oavsett....men sen vet vi att ibland har vi inte fått rätt betyg....vi har kanske fått bättre betyg än vad vi borde ha? Eller vi har kanske fått för lågt betyg? Vi utgår från intagnings poäng i vårt val av gymnasie program....och vi lyssnar på vad kamraterna vill gå för gymnasie program, vi kanske tänker oss något om skolan vi eventuellt ska gå på ? Men den stora frågan är ju....har vi valt rätt gymnasie program? Har vi valt det vi ville för att vi själva faktiskt ville välja det gymnasie programmet? Var det våra betyg som avgjorde så vi inte hade så många olika alternativ? Var det låg status att nämna en skola vi hamnade på och då också vårt val av gymnasie program? Vem skulle tycka något? Jag var splittrad....jag ville olika saker minns jag, men jag tänkte ett steg längre på vis som jag inte tror att många tänkte på just där och då...
Jag tänkte på mig själv ute på arbetsplatsen dvs när skolan var färdig och gymnasiet var avslutad...jag tänkte inte högskola jag tänkte gymnasiet sen arbete....utifrån det gymnasie som jag valde och jag funderade inte mycket på lönen eller något sånt, jag tänkte nog bara arbete och lön och jag tänkte att jag skulle göra det som jag var där för.....ja sen bostad och allt sånt ,jo men det räknade jag väl in på något vis men vet inte om jag tänkte så mycket på det....men jag minns ju....jag ville många olika saker....tänkte ändå aldrig högskola överhuvudtaget....man såg exempelvis vaktmästare i skolan...de fixade med att byta lampor eller fylla på med färg patron till skrivare kanske ....de verkade trivas och de minglade runt lite och de var bara en praktisk tillgång och samtidigt så blev dem lite som elevens kamrat i plugget....de var ju inte där för att sätta betyg på någon elev....ja sen mötte man personal i en kafeteria och det verkade ju trevligt..... vi elever satt av tiden på våra raster i en kafeteria och vi kunde beställa någon varm smörgås eller köpa läsk eller godis och de var trevliga och glada de kände igen oss och vi minglade med dem ....ja trivsamt kul och så simpelt att stå i en kafeteria och servera godsaker sälja för en billig peng ....och de hade inte heller som uppgift att sätta betyg på någon elev....och inte heller brydde de sig om de elever som eventuellt inte lämnade kafeterian när rasten var slut ....de fanns där i kafeterian och de sålde diverse läsk kakor och kaffe och annat under dagen och sen stängde dem då dagen var slut ....men ändå fyllde de någon funktion, de kunde säkert ändå få lite kontakt med eleverna några mer och några kanske inte alls ville prata med personalen i kafeterian men de fanns ...och de var inte lärare ,men de var ändå personal på skolan ,och ja då funderade jag på deras funktion dvs hur fick dem jobb på skolan, hur fick en vaktmästare jobb på skolan? Jag var i högstadiet en elev som bara gick till skolan...jag ville arbeta men visste nog inte riktigt med vad....
Intresset fanns inte egentligen för en del ämnen samtidigt så hörde man ju av kamraterna i högstadiet att betygen det var mycket viktigt....vilket jag egentligen inte tyckte...jag gick dit ....en del lektioner var kul en del lektioner inte alls kul eller intressant..betyg jo det visste man ju att man skulle ha men ja....jag var mer inne på att jobba....men med vad ? Sen gymnasiet...ja....jag valde något....men jag valde utifrån vad jag hade för betyg....sen blev det ändå att jag hoppade av det programmet och hoppade på något liknande men nja....det var lite sådär....praktik plats skulle man få och nja....ibland så var det skoj ibland så var det inte så skoj ....jag gick dit lyssnade jag gjorde men egentligen....jag tyckte inte att det var så jätte kul .....det fanns praktikplatser som var mer roliga....fick möjlighet på två ställen och det var kul ....och jag undrar faktiskt....tänk om jag hade kunnat arbeta där ....ja det går inte att förklara men det kändes verkligen bra att arbeta där, att praktisera där....det var min handledare där och ja alla där....men ändå....ville jag verkligen arbeta med det ? När jag sen utbildat mig klart...så jobbade jag och sen bytte jag arbete och utbildade mig på annan gymnasieutbildning för vuxna ja komvux och jag jobbade....mm till stor del var mitt val av att utbilda mig på nytt helt rätt....ändå så ....alltså jag läser om krav....körkort....erfarenhet.....mm...jag har mitt arbete och jag har två utbildningar...men jag kan egentligen tycka....tänk om jag skulle ha gjort något helt annat.....tänk om jag valt helt annan väg ....
Vad är mer viktigt...
Ja givetvis....intresse för vad man än tar sig för..
.kunskap....kunskap får man mycket genom intresse....
Det är säkert viktigt med körkort i en del arbete men är det verkligen nödvändigt med högskolan? Lärling platser....det finns kanske än men i hur stor utsträckning finns det....för jag tror att en lärling plats kan vara mycket givande och vem säger att man inte kan bli fullt kompetent om man får en lärlingsutbildning/ plats i några år ...med typ inkomst akassa eller CSN.....ja....man ska kunna leva på det men det fungerar....bara en tanke
.. när jag målar idag ...ja det är något som jag kommit på att det är kul.... laga mat....en gång i tiden noll intresse för mat dvs riktig husmanskost och sånt ...jag kunde koka spagetti och jag kunde göra varma mackor och kunde baka en sockerkaka...men kul....nja? Det är väl delvis intreesse med att jag med tiden kan det mesta med matlagning ja jag har aldrig velat bli kock eller något sånt men grunden kan vi väl de flesta av oss....jag har bild minne..
Kanske skulle jag kunna rita det där häst ansiktet igen eller något helt annat....
Måla mandala är inte så svårt men det kan vara tålamods prövande när det är för många detaljer....
Att se när ett mönster på en tröja eller kofta är stickad eller virkad blir jag stundvis fascinerad och jag tycker...sånt borde man kunna...virka sticka brodera eller sy...ja jag är inte en av dem som ryckt att det har varit intressant eller så jättekul...
Men jag kan ändå bli fascinerad
Blommor och växter har aldrig heller varit kul eller givande och jag tror faktiskt inte att jag någonsin kommer att få större intresse för sånt ...
Jag funderar lite....om ditt och datt....utan egentligen någon fundering
Jag tror hur som helst....intresse väcker kunskap....jag skulle önska att det är viktigt helhet hos oss alla....och fredligt tycker jag än idag att så borde det vara...
Nåja .... det är bara lite funderingar.....
Och jag minns ju lite om hur jag tänkte då...en gång ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läste om en fråga man ställde till folket och det handlade om vilken bakelse som var mest uppskattad vill jag minnas att frågan löd....ja ibland kan sånt vara kul att få del av ,andras favoriter andras uppfattning om diverse frågor...nu läste jag bar...

När man väl ger en tv serie en chans, dvs en serie på flera avsnitt, den innehåller spännande inslag och den är på många vis mycket realistisk, man hoppas på en upplösning ett avslut som är realistiskt även det.. titta igår på en serie och hade insl...

Det har kommit snö .....och ja...det har funnits en tid då jag inte var så förtjust i snö ....men jag tyckte absolut om att ta med mig barnen till pulka backen då de var små och något som jag tyckte var riktigt coolt så var det att åka med en svart s...

Blaha är min rubrik allt som oftast ....ja jag vet inte egentligen varför man nödvändigtvis måste ha rubrik.. Tidsfördriv är vad det är....och det passar väl bra då med blaha tänker jag..... ...

Nu har jag lite med mig....i slutet av oktober berättade jag och vid det tillfället så kunde jag se att man såg bilden... Det finns en till....ja bortsett från den som står mig närmast och det är en tillgång...vet inte hur mycket men jag har det och...